Är teknik en genusfråga?

Home » Är teknik en genusfråga? » Blogg » Är teknik en genusfråga?

woman-241327_1280Som enda kvinna på förtaget tyckte mina manliga kollegor att dom hade ett jättebra förslag till vad temat för mitt första blogginlägg skulle kunna vara. Rubriken i bloggtexten skulle lyda något i stil med, Hur är det att vara kvinna i teknikbranschen? Hjälp! kände och tänkte jag. Nu förväntas jag författa en text med tekniskt innehåll, i rosa ton och helst med glitterskimmer… märk väl, min analys inte deras.

Jag har inget direkt inifrånperspektiv på hur det är att vara kvinna i teknikvärlden. Det vore dessutom rent felaktigt att påstå att jag är en teknisk kvinna. Jag jobbar i en ”manlig” bransch, dock inte med tekniska frågor utan med mer ”kvinnliga” arbetsuppgifter. Därför blir mitt personliga svar på frågan väldigt enkelt och kanske lite tråkigt – nej det är inget speciellt med att vara kvinna, med administrativa uppgifter, i teknikbranschen. MEN, frågan triggar däremot igång tankar och funderingar kring frågeställningen huruvida teknik är ett könspräglat fenomen. Ett ämne jag skrapar lite på ytan på i detta inlägg. Det visar sig vara både mycket intressant och superkomplext.

Utan någon som helst bevisning kan jag slå fast två saker, det första är att teknik är viktigt för alla oavsett kön och att det andra är att teknik domineras av män. Att teknik är ett manligt område beror helt klart delvis på påverkan från samhället. Som mamma till både en son och dotter kan jag bara konstatera att när vi kom till förskolan på morgonen, (i och för sig är det nu 15år senast jag var där, tiden går så fort, ta var på den!) då var det iallafall vanligt att det lät så här:

– Åh, har mamma köpt nya kläder? Vilken fin tröja. Kom, så går vi och bakar lite kakor i sandlådan.

och

–  Hej, vill du gräva lite med traktorn i sandlådan?

Vem tror du fick vilken fråga? Just det… Kvinnor definieras fortfarande som mjuka och teknik som hårt och manligt. Är det medfött eller är det vårt samhälle som bestämmer det? De flesta är nog överens om att båda påverkar, däremot råder delade meningar om graden av de olika faktorernas påverkan för olika egenskaper.

Hur ser det ut i skolans värld? Att skolans läroplan framställer naturvetenskapen som typiskt manligt, är en ganska vanlig åsikt. Inte minst genom att i stort sett alla vetenskapsmän (som omskrivs i läroböckerna!) är just män. Det finns undersökningar som visar (Svennbeck 2004) att pojkar helst lär sig tekniska saker i NO-ämnena, medan flickor helst vill lära sig göra badbomber, tvål och liknande. Trots att pojkar är mindre ambitiösa än flickorna i det naturorienterade ämnena stimuleras de, med leksaker tex, att ha ett större intresse för teknik som hobby (Andersson 1989). Detta menar han gör att flickor utsätts för en ”irriterande” undervisning som inte passar dem, medan pojkarna har en ambitiös approach till ämnena i skolan och att pojkarna även har detta som hobby och fritidsintresse. Ja, så visst spelar miljön och samhället en viktig roll här.

Det behövs säkert fler kvinnor till IT- och teknikföretag. Dom är för få. Jag googlar lite stickprov och finner att det finns många organisationer och nätverk som verkar för att lyfta fram kvinnor inom teknikområdet. Om man granskar lite siffror i ämnet så säger ändå siffror från Skolverket att kvinnor på teknikprogrammen är bäst på att slutföra gymnasieskolan. En delårsrapport från KTH visar på att andelen kvinnor bland de nyintagna studenterna ökar och likaså antal kvinnliga professorer. Men det går långsamt.

Vad är lösningen då? Det är väl bara att ta plats som kvinna. Är du duktig, så är du duktig ju! Nja, så enkelt är det inte riktigt. Arbetsmarknadsverket rapport SOU 2004:43 konkluderar: ”det verkar svårt att få ett entydigt svar på frågan om projekt av typen ”fler kvinnor till industrin” och ”fler män till vården” varit framgångsrika eller ej.”

Svårt alltså, att få konkreta svar på varför kvinnliga chefer utgör endast fem procent inom tekniktunga företag, vilket kan jämföras med drygt 40 procent kvinnor bland de anställda över lag (Sveriges Ingenjörer). Jag kan konstatera att det verkar finnas en prestigeförlust inom kvinnliga områden, en ingenjör hos Landstinget smäller inte lika högt som hos Volvo helt enkelt.

Jag lämnar genusfrågan inom teknikvetenskap med att konstatera att det försiggår forskning, målbilder och visioner. Dessutom är det jättesvårt att särskilja ämnet jämställdhetsarbete från genusforskning.

I slutändan känner jag ändå att, oavsett kön – att låta varje människa hamna på den plats i produktionen där han eller hon har bäst förutsättningar att göra ett bra jobb och helt enkelt gör störst nytta, vare sig det gäller en styrelseledamot, en systemtekniker eller en ekonomiassistent.

Utnyttja intresse och kompetens hos dina medarbetare och ge dem redskap för att skapa ett jobb man brinner för – jag har ett sådant på Attendit, oberoende av om jag är ensam höna bland tupparna eller ej!

Christina Klint
Attendit AB